Lycka är att få åka till "Grillfamiljen" och beställa kvällsmat. Det blev en liten kyckling, en syrlig korv, en papayasallad utan chili och en påse sticky rice. Sedan ingår det alltid en bit vitkål och ett knippe gröna kvistar av okänd sort. Allt är så fantastiskt gott tillsammans. Ingela beställde sötsur fisk från en vanlig restaurang.
Igår blev det nytt sjukbesök eftersom svullnaden inte vill gå ner. Mer antibiotika... 3 dagar intranevöst och 10 dagar med piller.
Känns som det vänt idag så vi hoppas att det snart är över och jag kan få njuta av mer än bara uteplatsen på Koh Lanta.
Chips i roliga smaker.
Ingela mår bättre för var dag.
Den öde stranden då? Ja, vi har inte varit där sedan mötet med stingrockan häromdagen men jag antar att den är lika öde fortfarande.
Utöver fiskarna så påverkar ju detta även befolkningen här. Stängda butiker och restauranger och en hel del till salu-skyltar pekar på att folk här inte har det lätt utan turister. Vår gamla bekanting 555-butiken som säljer lite allt möjligt i matväg och förnödenheter har som ni ser nedan ganska tomt på hyllorna. Detta är en av 4 gångar som brukade vara i butiken. Nu är det 3 kvar. Den fjärde är omgjord till vardagsrum alldeles till vänster om bilden. Kunde inte med att ta bild på det. Det knöt sig lite grand i hjärtat när vi insåg att hela familjen nu bor på lagret innanför butiken.
En alldeles öde Long beach. Det är ju sådant vi har drömt om.
Vi hann gå ut 3-4 m nedanför Long Beach Chalet när Ingela skriker till. Något bet mig!
Vi linkar upp mot strandkanten och mycket riktigt. Två röda märken varav det sticker ut en 3cm tagg ur det ena. Reflexmässigt försöker jag dra ut taggen, den sitter fast. Jag drar lite hårdare, plopp så åker nog 4 cm till ut ur foten och det pumpar ut blod som en groda i en fontän.
Springer upp till Lyms bar där ingen vet hur man skall göra och ber om varmt vatten i en hink. Får det och springer tillbaka till frugan som fått sällskap av två grabbar från Pangea bar. Det blir så mycket med allt så det varma varma vattnet glöm bort och vi linkar upp henne till Long Beach Chalet där de tar emot oss kungligt med bil som skjutsar oss till Southern Lanta Medical Clinic. Där väntar några otäcka timmar när frugan på allvar hävdar att det här är värre än att föda våra barn.
Typ 3 timmar senare har hon gått injektioner mot giftet och allergiska reaktioner mm samt lokalbedövning och två intravenösa sprutor mot smärtan som äntligen tagits ner. Dessutom en dos sömnmedicin som börjat verka lite grand och vi har kommit hem. Det bultar i foten men hon gnyr inte längre och har slutat krama sönder min hand.
De hade aldrig varit med om att någon fått två stick förut. Dubbel otur alltså.
Antagligen var detta en dag för stingrockor för en kvinna längre upp vid Nakkara (där Ingrid Järpehult bodde när hon hälsade på oss första gången vi var här) blev stungen.
Efter en natt med hyfsad sömn så skall det ätas en handfull tabletter och vilas i 4-5 dagar men foten känns nästan smärtfri. Överraskade med en glaserad bulle till förmiddagskaffet så det kunde ha varit värre.
Vi har köpt en typ bäddmadrass till vår säng. Sängarna är ofta rejält hårda här så detta kan behövas. För att hitta en sådan åker vi till en av plastaffärerna här på ön. De ser inte mycket ut för världen men jag lägger ut några bilder på lite av innehållet. Det är lite grand som att komma in i en annan värld därinne. Täckt av ett stort plåttak så blir det rejält varmt. Vi fastnar ofta lite för lä ge därinne men det finns så mycket att titta på. 😁
